I takt med att mössorna åker av och tussilagon förgyller våra diken visar grusvägarna i vilket skick de lämnats under en lång tids snötäcke. Erik Nilsson, vägservice, berättar hur vi ska undvika att vägarna följer med vårfloden.

Nu är snösmältningen på gång i stora delar av landet och därmed ökar vattenmängden i sjö och mark, ett fenomen som SMHI kallar för vårflod. Det är alltså hög tid att se efter grusvägarna som kan få sig en och annan törn när våren tar sig fram. 

– Så fort tjälen har gått ur marken och grusvägen fortfarande har sin naturliga fuktighet kvar, är det dags att forma vägen och åtgärda eventuella skador som snösmältningen orsakat, menar Erik Nilsson och berättar att man också kan agera förebyggande genom att spola vägtrummor så att vattnet kan passera under vägen i stället för över.

Så drabbar snösmältningen grusvägen

Om det är en snörik eller varm vinter som är bäst för grusvägarna är svårt att säga. En kall vinter håller förvisso vägen intakt under snölagret men om snösmältningen orsakar vårfloder som fyller dikesrenarna/dikena kan vattnet ta med sig en vägkant eller två.

Om snösmältningen pendlar med omväxlande varmt och kallt väder kan detta också orsaka problem. Sediment kan samlas i klent tilltagna vägtrummor som fryser vid minusgrader vilket gör att smältvattnet som kommer vid varmare dagar inte kan rinna igenom utan i stället letar sig upp mot vägen.

Ett annat scenario är när vägens ytskikt värms upp på dagen samtidigt som kalla nätter inte låter tjälen släppa vilket gör att ytskiktet binder en del vatten och blir mjuk och ojämn. Dessa så kallade tjälskador drabbar främst grusvägar i norra delarna av landet.

En stabilare grusväg

A och O för en väl fungerande grusväg är, enligt Erik Nilsson, väl tilltagna vägtrummor, bra avrinning och ordentliga diken för att hindra vattnet från att stanna i och på vägen. 
– Vissa vägpartier är lerrika och detta gör att vägen blir mjuk och spårig. Kommer det mycket vatten så sjunker vägen där. Då får man skifta om och byta ut materialet; lägga på fiberduk och förstärkningslager av grus eller bergkross i botten samt avsluta med ett slitlager: 0/16 eller 0/18 väggrus.  Krossmaterial binder inte lika mycket vatten som lera och klarar sig därför bättre.

Erik Nilsson menar att en bra grusväg har en grund av grov bergkross som följs av ett ytskikt som består av väggrus eller lera och bergkross. Leran fungerar som cement och bergkrossen är skelettet som håller det hela på plats.

Slutligen är det viktigt att dammbinda för att undvika att de små bindande partiklarna försvinner och också för att vägen ska behålla en slät och dammfri yta.